bara himlen vet hur vemod smakar.



mamma står i fönstret på tredje våningen
det finns något trasigt
i hennes sätt att föra sig
jag blickar upp mot henne
det blir aldrig som då
och i gungorna i parken
finns inga ljusa lockar

Läs hela här. Så bra att jag ryser.

idag är en sorglig dag. jag vet inte riktigt varför. ibland, bara sådär, kommer jag att tänka på hur vacker min farmor var när hon var ung. på hur mycket farfar längtade efter att få åka ut och fiska med mig och min bror. 
på att han aldrig fick göra det.

RSS 2.0